”Säg hej till humlorna. Titta på månen och säg tack för att du finns. Fråga ett träd hur det mår idag. Berätta dina hemligheter för en spindel. Berätta för sakerna du är rädd för, att de skrämmer dig lite, be dem ta de lite försiktigt. Drick vatten och var snäll”

Det är så lätt så lätt att man spinner iväg i vardagen och snurras upp tills man blir som en spänd fjäder. Jag lär mig aldrig! Hämtningar/lämningar av barn i 2(!) olika städer, 3 jobb, hus, familj, trädgård och en annalkande 40-års kris(?) på det.

Resultatet är ju oundvikligt. Nackspärr, huvudvärk o hjärtklappning. Vi är inte menade att leva så linjärt! Vi måste få utrymme att leva cykliskt.

Det eviga jagandet och hetsen att producera, att duga, gör sönder oss kvinnor.

Det är nog nu! Jag måste lära mig att göra plats för mig själv.

Att hitta de små stunderna när allt känns som det skall. Ett sådant exempel är morgonkaffet på trappen, lyssnandes på fåglarna. Men det räcker inte.

Så mitt löfte till mig själv idag är att varje gång jag passerar igenom en dörr skall jag stanna upp och ta ett djupt andetag ända ner i magen.

En gång om dagen skall jag sätta mig i lugn och ro och meditera.

Jag skall sluta titta på mobilen direkt jag vaknar eller precis innan jag somnar.

Fyll gärna på med tips. Jag är säker på att vi är många i samma sits.

Ta hand om er!