Jag vaknade tidigt , trots att ja hade ledigt idag. Spänd av förväntan inför helgen. Tittade ut genom mitt sovrumsfönstret å såg något svart swischa förbi. Hoppade upp å kikade, å mitt på gräset satt en enorm korp!
Korp: ”Var i din fulla andliga Kraft och gränser upphör att existera. Din gåva är att ge till världen. Korpen hjälper dig att ta bort gränser.” – Solöga
Det känns så lovande inför denna resa jag hoppas göra under min helg på Orust i vildkvinnans tecken.
När vi landar i huset vi ska bo pirrar det i hela kroppen. En hel helg i vildkvinnans tecken. Vilken lyx. Men när deltagarna börjar droppa in växer oron, ja just det man ska umgås också! Och vilka färgstarka kvinnor som alla tar plats. Först sparkar mitt sinne bakut å jag vill nästan fly, men tvingar mig att stanna.
När vi sedan i jurtan, öppnat cirkeln och fått berätta lite om våra personliga intentioner med helgen och våra svårigheter så landar jag. Alla har en historia å ett mörker att grotta i. Helt slut men ändå uppvarvad har jag svårt att sova den natten. Vaknar och tittar på klockan flera gånger. Kl 6 skall jag o V leta efter en sjö som sägs ligga i närheten för ett morgondopp innan de andra vaknar. Legat vaken sedan 4.40 och sången vildkvinna ekar i huvudet.
Att gå igenom nyvaken skog med daggiga blad innan dagen börjat är magiskt. Vi genade över en äng där ett rådjur stod o betade. Efter en promenad fann vi den lilla skogssjön och tog ett magiskt morgondopp i duggregnet.
Dagen var otroligt intensiv, och det som sker I cirkeln stannar i cirkeln så skriver inte något om det. Men vilken resa jag gör i mitt inre och i mina låsningar. Kvällen avslutas med att vi gemensamt promenerar i skymningen mot en magisk tjärn. Där initierar och döper vi de rävsvansar vi skapat för att symbolisera det vilda inom oss som måste få vara fritt och måste få finnas. Trötta vandrar vi hemåt och den natten sover jag som ett barn.
Dag 3 ringer klockan 6 då vi måste hinna städa stugan vi hyrt, innan vi åter tar oss mot jurtan där vår cirkel utgår ifrån. Denna dag åker vi till havet där vi får höra en fantastisk saga från sagoberätterskan. Denna saga berör mig djupt och hänger fortfarande kvar. Vi tar alla ett dopp i det underbara salta havet och sedan soltorkar vi på klipporna. Det är som att bli född på nytt.
Nu går jag nästan på sparlågorna då min energi börjar ta slut efter en så intensiv och utmanande Retreat. Vi avslutar i en vacker cirkel och sedan är det dags att åka hemåt. Vad hände egentligen? Var helgen en dröm? Som tur är åker jag med V och vi har möjlighet att prata om vad vi upplevt hela vägen hem. Energin hänger kvar och jag är lite mer närvarande, lite mer uppmärksam, lite mindre uppvarvad och stressad. Vildkvinnan viskar mitt namn…
https://stinagray.com/vildkvinnans-vag/
